Han hjälpte de

fattiga i Namibia

– radioprataren med extra stort hjärta

Jag träffar radioprataren Lasse Persson i det citrongula huset i Viksjö. Vid det stora köksbordet – där det finns gott om plats för familjen, som är viktig i Lasses liv – berättar han om hur han drog igång en insamlig till behövande barn i Namibia och blev utnämnd till ”Månadens Stockholmare”. Men först får jag höra historien om hur man blir sportjournalist i radio…

Lasse Persson är en äkta Järfällakille – förutom de sex första månaderna i livet, som tillbringades i Vällingby, ett års vistelse i Australien och ett års mediastudier i Vara, så är det Järfälla som är ”hemma” för Lasse.  På Aftonvägen 5 i Västra Jakobsberg tillbringades barndomen och så vitt Lasse vet, så är garaget fortfarande grönt och vitt på insidan efter en målarmiss.

För många är den liten knarriga raspiga rösten på Radio Stockholm välkänd. Lasse Persson har genom åren utmärkt sig bland annat genom sitt stora hjärta och den unika förmågan att få vem han än intervjuar att låta som en kompis eller bekant. Frågar man kollegorna i Radiohuset så säger alla: ”Lasse är världens snällaste”.

Hur kom det sig då att den forne fritidsledaren hamnade på Radio Stockholm?

Jo, efter jobbet med ungdomarna på Viksjöskolan och Fjällenskolan, blev det en period som chaufför och roddare till en grupp funktionshindrade i Järfälla och det var där, i bilen, som han hörde Radiosportens Mats Strandberg referera Australian Open.

Där kombinerades två av Lasses intressen – Australien och tennis.

– Det där kan ju jag också göra, tänkte jag och ringde upp redaktionssekreteraren på Radiosporten på Sveriges Radio, som inte var lika övertygad om min förträfflighet som sportreporter, minns Lasse.

Till slut fick han i alla fall pröva sina vingar som ”gurka” åt Radio Stockholms sportredaktion. Det här var ju före Internet och resultatuppdateringar i realtid – så en ”Gurka” ringde runt var tredje minut till landets alla arenor för att få de senaste matchresultaten som lämnades till programledaren för uppläsning. (”Gurka” nämns fortfarande på Radiosporten, och kommer från Lars-Gunnar Björklunds bror Lennart – som kallades storgurkan och var en välanlitad resultatinsamlare)

”Gurkatjänsten” ledde så småningom till att han fick hoppa in vid sjukdom och det första inslaget som gjordes blev i bandy, något som han kunde väldigt lite om. Så lite att intervjuoffret som ställde upp för intervju efter match, vänligt erbjöd sig att skriva några frågor åt Lasse. En lärdom i att göra research före varje intervju.

Efter ett års studier i media i Vara blev det till slut en anställning på radion 1996. Sedan dess har det blivit allt från sportreferat, reportage, programlederi, galna upptåg och flera reportageresor utomlands. Ett av de program han minns med stor glädje är ”Fredagsfräs”, tillsammans med Håkan Eng och Kjell Eriksson.

– Ja, där kunde allting hända – samtidigt. Eric Gadd kunde till exempel sitta och sjunga i ett studiohörn, en kock brassade käk i ett annat och i ett tredje fick en gäst fotvård – i sändning, minns Lasse och skrattar.

Ett annat fint minne är när han själv 2005 fick möjligheten att rapportera direkt från Australian Open.

– Då kändes det som om cirkeln var sluten, säger Lasse.

Men karriären och engagemanget var långt ifrån slut efter det.

I sin roll som Kapten Blixt, Hjälm och Väst har han verkat främjande för användande av reflex, cykelhjälm och flytväst och delat ut 100-tals västar, hjälmar och reflexer i länet i direktsändning. I en av rollerna, Kapten Bössa, samlar han pengar till organisationen Världens Barn och det är också för arbetet med Världens Barn i Radio Stockholm som Lasse nyss fått utmärkelsen ”Månadens Stockholmare” av Stockholms Stad.

Upprinnelsen var ett Sveriges Radioprojekt som tog honom till Namibia för att utbilda sportreportrar inför VM i Fotboll i Sydafrika. På resan träffade han flera personer, senare goda vänner, som tog med Lasse ut på den namibiska landsbygden. Av en slump såg han ett par pojkar spela fotboll – barfota på en stenig grusplan. Det tog hårt på storhjärtade Lasse att killarna inte hade eller ägde någonting. Ingenting. Och när ordföranden i den lilla fotbollsklubben Aqua Stars, ställde frågan:

”Kan ni hjälpa oss?”, så var det inte svårt för Lasse att besluta sig för ”Containerprojektet”.

– Själva idén var att fylla en container med hjälpmaterial och skicka till Namibia med hjälp av Radio Stockholms lyssnare. Jag förstod inte hur jobbigt det skulle bli att genomföra, hur svårt det är med tulldeklarering, att förutspå problem med införsel i Namibia, mutor med mera som man inte tänker på i första taget. Hade jag vetat det idag så hade det inte blivit någon container, säger Lasse.

Upplägget var följande: Containern stod från måndag till fredag under en vecka utanför Radiohuset. Lyssnarna uppmanades att komma med kläder, skor och filtar. Responsen blev enorm. Redan på onsdagen uppmanades lyssnare att sluta komma med klädkassar och i stället komma och hjälpa till att sortera, vika och packa. Och folk kom, packade, tog med kaffe och bakade – och fortsatte komma med kläder!

Resultatet blev en full 30 kubik stor container till Namibia och två fulla lastbilar till Erikshjälpen. Efter mycket om och men (införselproblem med mera) så kom den omtalade containern äntligen till Namibia. Med hjälp av goda vänner på plats delades alla kläder, skor, fotbollsutrustning och filtar ut till barnhem, förskolor, skolor och aidssjuka framför allt på landsbygden, eftersom behovet där är som störst. Lasses resa ledde till en uppskattad reportageserie i Radio Stockholm och man undrar vad han minns mest från resan?

Svaret kommer omedelbart.

– Morris, 9-åringen som blivit ratad och utslängd av familj och samhälle eftersom han har HIV. Morris, som fick en fotboll av mig, en fotboll som han vägrade släppa eftersom han inte förstod att bollen var hans. Morris, som vinkar adjö åt mig med bollen kramad tätt mot kroppen. Morris, 9 år med HIV och oönskad av sin familj. Men leende, minns Lasse.

Nyligen avslutades årets Världens Barn-kampanj med en direktsänd gala i Svt. Tittarna kunde då se Lasse tillsammans med P4 Extras Lotta Bromé dela ut de pengar som Sveriges Radios lokala P4-stationer samlat in åt Världens Barn och höra honom berätta om containerprojektet som filmats speciellt för Världens Barn-galan.

Inte utan att det är en stolt ”Månadens Stockholmare” – han blev utnämnd till det nu i november – som sitter vid det stora köksbordet i Viksjö. På frågan om vad som är bäst med hans jobb på radion svarar han snabbt:

– Jag får betalt för att vara nyfiken.

Text & Foto: Wivianne Svedberg