Snöfritt i slalombacken?

– toppen, då tar vi fram cykeln istället

Så här års brukar det vara skidåkning som gäller. Men de här grabbarna jublar när snön håller sig borta. Då kan de medelst cykel kasta sig utför slalombackarna, som i Bruket i Jakobsberg. Vår reporter träffade gänget som älskar att cykla – utan att behöva trampa.

För en utomstående kan de riktigt svåra och avancerade hoppen – stunts och höga drops – te sig som en lek med hälsan som insats.
Men Niclas Berglind och Henrik Vikström försäkrar:
– Det ser farligare ut än det är, och hittills har ambulansen inte behövt rycka ut! Endast en nyckelbenskada under de senaste fem-sex åren.
Leken, sporten, akrobatiken och cirkusnumren kallas för freeride, är en av disciplinerna inom mountainbike och lockar åkare från hela Stockholmsområdet till slalombacken, freeridebanan (parken) och Bruket i Jakobsberg.

Niclas och Henrik, båda 24 år, KTH-studerande och blivande civilingenjörer, berättar hur allting – “världens roligaste och mest utmanande sport” – började:
– Vi gick tredje året på gymnasiet i Upplands-Bro och tänkte i banor att planera och bygga en cykelpark som ett projektarbete. Det låg nära till hands eftersom vi båda hade cyklar men ingenstans att ta vägen.
Platsen för parken och det spektakulära bygget var lättfunnen.
– I Järfälla, där vi bodde, fanns ju Bruket med hela sitt liftsystem.
Hela projektet genomfördes av Niclas och Henrik efter gymnasiet, åren 2005-2006, efter klartecken - gällande bland annat bygglov och säkerhetsaspekter - från mark- och anläggningsägaren, kommunen.
Järfälla kommun står i dag för driften. Niclas och Henrik – läs freeride-sektionen inom Järfälla Alpina Klubb - sköter underhållet.

När vi träffar Niclas och Henrik i Bruket råder ännu grön vinter och nästan sommartemperatur. I väntan på snön och den riktiga vintern, snowboard- och slalomåkare, så transporterar liftsystemet fortfarande freeride-entusiaster till “världens roligaste utmaning”.
Henrik konstaterar belåtet:
– Under normala förhållanden hade freeride­säsongen varit över nu. Men när snön kommer är det också okey. Vi åker båda snowboard, sporten nummer två i våra liv, säger Niclas.
Övriga åkare, ett 30-tal medlemmar inom Järfälla Alpina Klubb, kan förstås Niclas och Henrik inte svara för. Men försäkrar att “en gång freerideåkare alltid freerideåkare”.

Vad är kul? Beskriv känslan.
Niclas:
– Svårt, omöjligt. Det är utmaningen, modet att prova nytt, att improvisera, lära känna sig själv… Endast fantasin sätter gränser. Kom och kolla, det är mitt bästa tips till alla. Tjejer och killar, unga och gamla. Freeride känner och sätter inga åldersgränser.
Henrik:
– Jag tävlingsspelade golf innan jag upptäckte freeride. Golf gav mig också en kick. Men det går inte upp mot den här adrenalinsporten. Nu har jag slutat, helt, med golfen.
Niclas:
– Och så avkopplingen. Avkopplingen från skoljobbet och allt annat. Freeride kräver fokus och, jag lovar, ger så mycket tillbaka.
Niclas och Henrik tillstår vidare att åk- och lustkänslan sannolikt förstärks genom att de själva byggt cykelparken. Och att ni fortfarande bygger och förnyar parken, väl?
–  Ja, 50 procent av verksamheten är åkning, 50 arbete med parken.

En dyr sport?
Henrik:
– Det beror på, jag tycker inte det. En cykel kan kosta alltifrån 5 000 till 30 000 kronor. Tillkommer utgifter för hjälm, armbågs-, knä, rygg- och benskydd. Ja, hjälm och knäskydd räcker vid enklare hopp. Plus liftkort; 80 kronor för medlemmar, 100 för övriga.
Niclas:
– Sen skadar det inte att man är lite av entreprenör också. Henrik och jag har gått runt, går fortfarande runt, på byggen i Järfälla och vädjar om dumpning av överblivet byggmateriel och jord. 100-tals lastbilar har genom åren tippat sina jordlaster i Bruket.

Studierna då, kan inte dom bli lidande igen?
– Jag ser det  precis tvärtom, säger Henrik. Att presumtiva arbetsgivare uppfattar det som en merit att man drivit och genomfört ett cykelpark-projekt.

Text: Lennart Eriksson   Foto: Annelie Esséus